Du ligger där så fridfullt, Du ser ut att ha fått ro och smärtan har släppt sitt järngrepp om din kropp och hälsa, Du har kämpat i många år, Men till slut blev du besegrad som så många andra blir här i våran värld, cancer och andra sjukdomar tar liv och trots forskares och läkares och alla sjuksköterskor osv kämpar outtröttligt mot att besegra och hjälpa så är vi många som får se våra nära familj medlemma tyna bort i cancer och andar sjukdomar.
Vi står vi din bädd och väntar på att du ska ruska liv i dig själv och säga ännu ska jag kämpa några år vid sidan av er min familj, Men det händer inte du ligger där i sängen och troligtvis har både kropp och själ försvunnit redan till en annan plats, jag ser din mobil lyser på rött batteriet håller på at dö ut! ska jag ladda den frågorna rusar igenom min hjärna vad gör jag nu! i hela mitt liv har jag haft dig att prata med och diskutera med, vi var inte alltid överens men vi lösta alltid våra problem och tog oss vidare i livet.
Månader har gott sorgen den finns där och saknaden finnes där alltid, Jag kommer ofta på mig att jag måste prata med dig eller ringa dig men så kommer jag på mig du finns ju bara himlen nu. Vi alla förlorar någon familj medlem, Att veta om att döden ska ske! det hjälper inte det är lika oförberett och lika mycket smärtsamt även om det finnes en långvarig sjukdom när väl döden inträffar så är det lika oförståeligt och hjärtskärande att se sin älskade familj medlem inte vara i livet längre.
Att hinna förstå och sakna man går i något töcken och är inte helt med i livets gång finns du verkligen inte mer! Sedan börjar pressen med att breven kommer adresserat till dödsbo! så nu är det på riktigt du är verkligen död jag kommer inte prata skratta eller gråta med dig igen, När ska vi hinna med att sörja och ta farväl, Det överlåtelser och ändringar och bouppteckningar hit och dit och fortfarande gråter mitt hjärta och mina ögon förlåt min far jag hinner inte nu jag ska se till att myndigheter banker och företag tar min tid i våran sorg
Jag minns och jag tänker och försöker ta mina egna steg, du har lärt mig mycket och vi har gjort allt tillsammans jag kan komma på mig i min ensamhet när jag är ute på något att jag pratar med dig och kanske du på något sätt lyssnar på mig och förstår mig här nere på jorden var du än finns.
I våran värld nu finnes det mycket som vi ska överleva och kämpa oss igenom det är ett virus som ingen lyckas få grepp om och vi är många som förlorar våra anhöriga vi får kämpa oss igenom sjukdomar även om det är jag eller min far syster eller bror eller barn så är det lika kämpigt att ta sig genom allt till ett förhoppningsvis liv i hälsa eller i värsta fall ännu ett avslutat liv,
Döden! ja då fortsätter allt bara då ska man ta sig genom sorg smärta saknad och allt mellan himmel och jord för att ett liv på pappret ska var slut med, sorgen tar aldrig slut saknaden blir oftast mer och mer du finnes med mig och förhoppningsvis ska jag får mer tid med dig i mina tankar, Jag ger aldrig upp jag kämpar mig fram, tröttheten är enorm och tankarna är många men i sinom tid ska dom skingras och jag ska var pigg och glad och leva livet fullt ut.
Din familj lever vidare, även om du inte är med oss fysiskt så finnes du med oss i våra tankar i våra tårar och skratt du försvinner aldrig från oss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar