tisdag 1 oktober 2019

Panik i Mexico City, Resväskan på efterkälken

Semester den går fort,Tiden den rusar bara fram, och att farväl till min älskling är alltid lika hårt och ledsamt,Tur är att nuförtden går det väldigt bra att hålla kontakten på många olika sätt även om man är långt ifrån varandra,Hade varit ännu mer ledsamt och långt om det hade varit för 30 år sedan och behövt skicka brev med postverket,Så världen den bli mindre på något sätt så det är skönt.

Men nu skulle denna blogg handla om min hemresa, och det började trögt redan på flygplatsen i lima,i hallen där man ska checka in där tillåts bara den resande med biljett att gå in, så gäller att kunna ta sig fram dit man ska,Min desk! eller check in vet inte vad man skriver på svenska jag börjar nog bli internationell! ler fanns ej med på tavlan men efter någon timme så märkte jag att den var redan öppen och incheckning var i full färd.

Där tog det tyvärr tid och jag vet ej vad som ska kollas mer på denna flygplats än på andra platser, oftast kan man checka in själv men det provade jag men fungerade ej, så drygt 1 timme tog det innan jag och väskan var incheckad, så man ser när man är ute! så det fungerar oftast väldigt bra med saker här hemma i Sverige, och Peru är något av innofficiell världsmästare på byråkrati och onödigt pappers och tidsåtgång!.

Då visste jag redan att flyget var försenat,Men då han vi ochså med en fika  innan jag skulle ta mig igenom säkerhetskontrollen,mycket folk var det i resturangområdet och TV var på plats med filmkamera och reporter; Men var nog troligen inte mig och Maria dom var ute efter, för kameramannen läste lugnt vidare på sin tlfn när jag ställde mig brevid, efter ett att sagt hejdå och många kramar till min älskling så blev det säkerhetskontroll och promenad mot gaten som gick friktionsfritt.

På flyget så blev jag parkerad på fönsterplats och hade god utsikt alltid intresant att se när man flyger men snart skulle vi ut över havet och mörkt blev det, men lite av Peru och Ecuador såg jag innan mörkret la sig över vyerna, flyget var ca 1 och en halvtimme sent vid avgång och det gjorde mig lite fundersam över hur jag skulle hinna; 2 timmar had jag i väntan i Mexico city och det borde vara en stor flygplats med tanken på att staden är stor.

Inflygningen över Mexico city var en imponerade syn tyvärr hade jag lagt ner kameran då, jag hade bråttom och tur att jag satt rätt nära utgången, men att se denna en av värdens största städer i mörkret var väldigt mäktigt och skulle vart fint att haft på bild,Men man får inte allt här i världen och ryggsäcken och jag var beredd på en tjurrusning mot nästa flyg.

Landning gick fint och bra men när vi stod still så hade jag ca 25 minuter  till nästa flyg skulle lyfta, då hoppas man att flygplats personal ska underlätta och hjälpa ja! en del hjälpa och hejarop i diverse högtalare som efterlyste MR Pettersson, Men att skriva in sig immigrationen med ett långt pappersark var nödvändigt även fast jag skulle vara i landet i 27 minuter! och när jag inte hade skrivit rätt fick jag göra om och låna penna! nej gå tillbaka sa han i immigrationen! då känns det som paniken kommer!.

Lugn sa jag till mig själv och bytte immigrationsdisk och fyllde i resten och blev godkänd, sedan blev det en lång språngmarsch, han till och med ett toalett besök i flykten och när jag passerade där jag skulle ha väskan fick jag ett gate nr och orden! väskan skickar vi i morgon,Till slut så nådde jag min gaten och personalen såg glad utt att siste passagerare var på plats,Denna gång fick jag plats ut mot gången och vi var 2 personer om ett säte för 3 det är väldigt skönt på en långflygning med dryga 10 timmar så jag kunde pusta ut.

Boeing dreamliner skapade rubriker i våras när den fick flygförbud i våras när det var något teknisk fel ochj något eller några plan gick i backen, nu satt jag på ett sånt fint och nytt modernt plan och denna gång så tog sig planet ända fram till slutdestinationen Paris, men där var jag inte hemma men i Paris hade jag tid och jag hann med mitt plan som gick till Stockholm 3 timmar senare.

Jag hann med en buss från Arlkanda kvart över 12 och var hemma i Arboga under natten vid ca klockan halv 4 så en lång resa var äntlgen över, och på Arlanda fick jag hjälp med att kunna dirgiera hem min väska när den kom till Sverige, ett och halvt dygn senare så kom då väskan som blev på efterkälken i ;Mexico, så det fungerade bra och var första gången som jag inte haft alla saker med mig på en flygning och då har jag gjort många flygningar.

Önskar alla en godnatt jag ska snart till jobbet! men tidsomställning gör sig påmind, Tack som alltid för att ni läser mina rader och ser mina bilder, Det uppskattas väldigt mycket, Ta hand om er alla,. så ska jag skriva mer om min peru resa, och nu har jag alla bokstäver!!








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar